Dagvatten

Med dagvatten menas tillfälligt förekommande eller avrinnande vatten på markytan eller konstruktion. Till skillnad mot regnvatten är inkluderar termen dagvatten även exempelvis tillfälligt framträngande grundvatten eller smältvatten. Det är även just tillfälligheten som skiljer termen mot exempelvis ytvatten och vattendrag, där dessa menar till ett permanent vattenstånd.

I bebyggd miljö fångas dagvattnet i särskilt utplacerade dagvattenbrunnar. Dessa brunnar är de brunnar du ser med ett D på sig, till skillnad mot avloppsbrunnens märkning med A. Dagvattenfrågan är allt mer i fokus i rådande stadsbyggande där en dålig hantering kan leda till onödiga samhällskostnader i form av översvämningar, föroreningar av grundvatten etcetera.

Dagvatten och föroreningar

Då man via dessa vattengenomströmning leder i vissa fall förorenat vatten är konstruktion och planering av ytterst stor vikt. Föroreningsinnehållet i detta vatten beror på markanvändningen och skrivs i årsmedelhalter. Ämnen som mäts är kväve, fosfor, suspenderar substans och de tungmetaller som finns i Naturvårdsverkets gamla bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag. Sedan vattendirektivet som togs fram av Europaparlamenten år 2000 trädde i kraft har intresset för ämnet ökat.

Miljöbalken och dagvatten

Avledandet av dessa vattengenomströmning omfattas av miljöbalken, då det inte enbart genomförs för en viss fastighets räkning. Detta innebär att utsläpp av dagvatten räknas som miljöfarlig verksamhet. Vattnet får inte släppas ut utan att föregås av rening om det inte kan göras utan risk för skada av hälsa eller miljö. Vid inrättande av nytt eller förändring av befintligt dagvattenutsläpp är man enligt miljöbalken anmälningspliktig till den kommunala nämnden. Då det inte finns några nationella riktlinjer är det upp till kommunerna att ställa krav, vilket leder till att det finns olika föreskrifter i olika kommuner. Det sker ofta ett samarbete i krav mellan kommunala VA-huvudmannen och krav på anslutning till VA-ledningsnätet.